
Ett av årets projekt är att påbörja lite fasadarbete.
Panelen är i gott eller hyfsat skick nästan överallt, men täckt av en otrevlig, äcklig SKRIKGUL plastfärg, som på vissa ställen trillar av i stora flak.
Målet är att skrapa allting TRÄRENT för att sedan kunna måla fasaden med linoljefärg i stället. Vi diskuterar fortfarande fram och tillbaka över kulörval, men just nu "leder" 30% grön umbra på panelen med 2% grön umbra på knutar och fönsterfoder. Andra förslag är okänt antal % gulockra eller solgul från Ottossons. Att fönster och dörrar blir engelskt röda är redan bestämt.
När man väl börjar skrapa inser man varför typ 100% av alla människor med äldre hus byter sin panel istället för att skrapa den. Centimeter för centimeter värms färgen bort med värmepistol och 50 cm profilerad locklist tar 30 minuter att skrapa. Jag VÄGRAR att räkna ut hur många meter locklist det är!! Om jag vet det är risken stor att jag blir komplett galen.
Lite bekymmersamt är det, för är det något vi har ont om i det här huset så är det TID. Och jag vågar inte ens fundera på hur många hundratals timmar det kommer ta innan hela fasaden är färdig. Jag har fortfarande inte gett upp årets mål som är att få klart husets baksida, TROTS att mannen i huset inte kommer att kunna skrapa färg alls på grund av tennisarmåge. Jag är kanske fullkomligt dum i huvudet, men jag tycker faktiskt att det är roligt (fortfarande...) att skrapa och njuter av alla fåglar (lövsångare, grönsångare, trädgårdssångare och svarthätta bl.a.) som sjunger i trädgården medan jag arbetar.